Introduktion till boken

Lovprisad är Allah, världarnas Herre, och må den främsta välsignelsen och den mest fullkomliga friden vila över honom som sändes som en barmhärtighet till världarna, vår mästare Muhammed bin Abdullah, den sanningsenlige som höll sitt löfte, den trovärdige, samt över hans familj och hans ädla och välsignade följeslagare, och över dem som följer dem med rättrådighet fram till domedagen. Prisad vare Du, o Allah, vi har ingen kunskap utom den Du har lärt oss. O Allah, lär oss det som gagnar oss, och låt oss gagna av det Du har lärt oss, och öka oss i kunskap, saktmod och visdom; sannerligen är Du den Allvetande, den Saktmodige, den Vise. Herre, vidga mitt bröst, och lös knuten på min tunga, så att de förstår mitt tal.

Därefter: Det gläder mig att för den ärade läsaren presentera en utvald samling av de omfattande profetiska uttalandena, som jag har valt ut från min mest kända bok, Safwat al-Ahadith al-Nabawiyya al-Shareefa (De mest utvalda profetiska haditherna). Detta är hadither som ett antal av de främsta hadithimamerna har enats om är autentiska. Detta sker efter den framgång som boken al-Safwa har rönt, vilket är det omfattande encyklopediska referensverk som Allah ärade mig att sammanställa, förbereda, kategorisera och förklara dess svårare termer för flera år sedan. Genom Allahs nåd har den mottagits med acceptans och välkomnande i arabiska och islamiska vetenskapliga kretsar över hela världen, då den innehåller de viktigaste och starkaste profetiska haditherna vars autenticitet är ställd utom allt tvivel eftersom flera imamer inom hadithvetenskapen är eniga om dem. Det är hadither som muslimen behöver i sin religion och i sitt världsliga liv. I boken al-Safwa fokuserade jag på hadither rörande troslära, dyrkan, rättsliga bestämmelser, profetisk visdom, uppmuntran och varning, dygder, profetens egenskaper, etikett, kunskap, medicin, korantolkning, berättelser om prövningar och tidens tecken, beskrivningar av domedagen, paradiset och helvetet, samt allt som gagnar muslimen i dennes religion och världsliga liv, utöver andra förmaningar och hjärterörande texter. Syftet var att skapa ett lättillgängligt hadithreferensverk för forskare, och en dokumentär bok där de hadither som hadithimamerna är eniga om framgår, märkta med symboler för de viktigaste förmedlarna, om Allah den Högste vill.

Detta är boken som har lovordats av många lärda, hadithforskare och tänkare, vilka betraktar den som ett fullständigt samtida hadithreferensverk då den omfattar de mest autentiska haditherna med de starkaste kedjorna och texterna. Det är en bok som saknar föregångare i sitt slag och utförande. Efter dess fjortonde upplaga fann jag att boken, trots dess betydelse och vetenskapliga status som ett fullständigt referensverk och index över de mest autentiska profetiska haditherna för den som vill säkerställa deras äkthet, främst intresserar den vetenskapliga och intellektuella klassen av studenter, lärda och hadithforskare. Som svar på önskemål från vissa av våra bröder bland de lärda och framstående personerna om att sammanfatta boken al-Safwa – då det förekommer vissa upprepade hadither på grund av skillnader i deras inledning, tillägg av ett eller flera ord, eller skillnader i förmedlarnas texter trots identisk eller liknande innebörd – valde vi att utelämna dessa i De omfattande profetiska uttalandena. Detta för att göra den lättare att införskaffa och memorera för den som önskar det. Den som däremot söker hela samlingen av hadither vars autenticitet är ställd utom tvivel bör återvända till den fullständiga boken Safwat al-Ahadith al-Nabawiyya al-Shareefa. Målet är att boken De omfattande profetiska uttalandena ska vara lättillgänglig för alla typer av studenter och forskare inom både religiösa och världsliga vetenskaper, för att visa det storslagna i profetens ﷺ hadither, hans omfattande uttalanden och hans traditioner. Om en troende, en icke-troende eller en kritiker tar del av dessa, kommer den gudomliga inspiration som Allah skänkte den olärde profeten ﷺ att framstå tydligt. Dessa utgör i sin helhet visa och utomordentligt vackra uttalanden som endast kan härröra från den som Allah utvalt till att vara en barmhärtighet för världarna, i enlighet med Skaparens ord: «Vi har inte sänt dig [Muhammed] utom som en barmhärtighet till världarna.» Han sade också om sig själv ﷺ: «Jag är sannerligen en skänkt barmhärtighet.» Dessa hadither bekräftar dessa innebörder och stämmer överens med visdom, värderingar samt ädla och storslagna islamiska och mänskliga moralregler, vilka kommer att uppskattas och respekteras av alla rättsinniga och hederliga tänkare och lärda i världen.

Likaså har jag velat rikta dessa muhammedanska visdomar och mästerverk till våra bröder som lever i främmande länder, för att försöka presentera dem som heliga islamiska texter. Jag hoppas att varje kompetent person bland dem försöker översätta boken till de levande språken i deras länder, som en förberedelse för att presentera den gigantiska islamiska tankevärlden som ett universellt budskap innehållande barmhärtighet, kärlek och broderskap för förespråkare av samexistens baserad på fred, rättvisa och dygdig moral.

Eftersom den ädle profetens ﷺ sunna har en unik och framstående roll i uppbyggnaden av den arabiska och islamiska civilisationen, och har en grundläggande ställning i den islamiska lagstiftningen, har den gudomliga befallningen kommit uttryckligen om nödvändigheten av att hålla sig till den utvaldes ﷺ lära. Den Prisade och Upphöjde sade i den tydliga uppenbarelsen: «Tag emot vad sändebudet ger er och avstå från det som han förbjuder er.» Allah har också utmärkt honom genom att säga: «Och sannerligen, du vägleder till en rak väg», och genom att säga till de troende: «I Guds sändebud har ni ett gott föredöme för den som hoppas på Allah och den yttersta dagen och som ständigt åkallar Allah.»

Skaparen har befallt sitt ädla sändebud ﷺ att förmedla det som uppenbarats för honom genom orden: «O sändebud! Framför allt det som din Herre har uppenbarat för dig.» I andra verser klargör den Högste Sanningen att Han har uppenbarat den visa påminnelsen för sitt ädla sändebud för att han ska förklara och tydliggöra den för människorna: «Och Vi har uppenbarat för dig påminnelsen för att du skall klargöra för människorna vad som har uppenbarats för dem och för att de skall eftersinnna.» Den Välsignade och Upphöjde Sanningen betonar att ett av de främsta kännetecknen för en troende är att hålla sig till det som Allah och Hans sändebud har beslutat: «När Allah och Hans sändebud har träffat ett avgörande i en fråga, har en troende man eller kvinna ingen rätt att själv välja. Den som sätter sig upp mot Allah och Hans sändebud har begått ett uppenbart misstag.» Han betonar också att det ädla sändebudet ﷺ inte talar av egen drift, utan genom vägledning från gudomlig uppenbarelse: «Han talar inte av egen drift.» Han har också befallt de troende att lyda honom och förenat lydnaden till sändebudet ﷺ med lydnaden till Allah: «De som lyder Allah och sändebudet skall vara i sällskap med dem som Allah har välsignat: profeterna, de sanningsenliga, martyrerna och de rättfärdiga. Vilka utomordentliga följeslagare!» Det finns många andra verser som uppmanar muslimen att följa profetens ﷺ lära, undvika det han förbjudit och hålla fast vid hans sunna.

Det råder inget tvivel om att den ädla Koranen är den främsta källan till islamisk lagstiftning, och att profetens ﷺ sunna – bestående av hans ord och handlingar – är den andra källan. Den förklarar bestämmelserna i den ädla Koranen, specificerar dess allmänna ordalag, begränsar dess absoluta uttryck eller tolkar dess övergripande innebörd. Den kan till och med vara ensam om att lagstifta i frågor som inte alls nämns i Koranen. På grund av denna ställning har nationens lärda och imamer ägnat den största omsorg, och de har satsat allt dyrbart och värdefullt på att samla och verifiera den. De har briljerat i att sammanställa den profetiska hadithen och ordna den efter sina syften och mål, och de har rest långa vägar för dess skull och ägnat sig åt att nedteckna och kategorisera den.

Detta tog sin början genom att de ädla följeslagarna bevarade den ärorika hadithen i sina bröst och anförtrodde den åt sina hjärtans innersta. De tävlade i att memorera och verifiera den, eftersom den ädle budbäraren ﷺ först hade förbjudit dem att skriva ner den under de tidiga dagarna av kallelsen, av fruktan för att den skulle blandas samman med den ädla Koranen. Därefter tillät han, Guds välsignelser över honom, nedskrivning för vissa följeslagare, såsom Ali ibn Abi Talib, Abu Shah och Jabir ibn Abd Allah, må Allah vara nöjd med dem, och sedan för Abd Allah ibn Amr ibn al-As, må Allah vara nöjd med dem båda. Detta skedde efter att vissa följeslagare sagt till honom när de såg honom skriva ner allt som kom från budbäraren ﷺ: «Skriver du ner allt du hör från Guds budbärare, när Guds budbärare är en människa som talar i både vrede och glädje?» Han nämnde detta för budbäraren ﷺ som då sade till honom: «Skriv, för vid Honom i vars hand min själ vilar, inget utgår härifrån – och han pekade på sin mun – utom sanning.» Detta bekräftades av Abu Hurayra som sade: «Ingen av profetens följeslagare har återgett fler hadither än jag, förutom Abd Allah ibn Amr, ty han skrev ner dem medan jag inte skrev.» Abd Allah ibn Amr ibn al-As nedskrifter blev kända bland följeslagarna och de kallade dem för Det sanningsenliga bladet. Allt detta vittnar om de ädla följeslagarnas omsorg och iver att memorera den ädle budbärarens ﷺ ord och handlingar utantill, tills de antog dem som en praktisk metod och en levande tradition i livets alla skeden. Till deras hjälp hade de sin starka minnesförmåga och sina rena hjärtan, utöver att ett antal av dem skrev ner många hadither, så att följeslagarnas samhälle i Medina utgjorde den fullständiga bilden av det första islamiska samhället som höll fast vid den ärorika sunnan. Allt detta fördes vidare av följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, till efterföljarnas generationer, där de främsta berättarna bland efterföljarna förmedlade dessa stora skatter och dyrbara tillgångar till de kommande generationerna.

När islam spreds, den islamiska staten expanderade och följeslagarna skingrades i olika provinser, uppstod behovet av att dokumentera haditherna i fullständiga, kategoriserade böcker. Bland de första som intresserade sig för detta var kalifen Umar ibn Abd al-Aziz, som gav order till sina ämbetsmän och lärda i provinserna att dokumentera och samla in haditherna. De första som påbörjade detta var Ibn Shihab al-Zuhri (död 124 efter hijra), Ibn Ishaq (död 151) och Sufyan al-Thawri (död 161). Bland de mest kända böckerna som nått oss från den eran är imam Maliks (93–179) al-Muwatta, följt av Abd al-Razzaqs (död 211) al-Musannaf, Ibn Abi Shaybas (död 235) al-Musannaf och andra. Därefter inleddes en ny fas i klassificeringen av den ärorika hadithen. Vissa samlade allt som berättats från budbäraren ﷺ och författade så kallade Musnad-verk, vilket är böcker som innehåller budbärarens ﷺ hadither med deras berättarkedjor utan att skilja mellan det autentiska och annat. Bland de första som författade Musnad-verk var imam Ahmad (född 164, död 241) och Uthman ibn Abi Shayba (156–239) med flera. Andra valde att enbart samla det autentiska och utesluta det svaga; den förste att klassificera på detta sätt var imam al-Bukhari (död 256), därefter imam Muslim (död 261), och deras metod följdes av ett antal framstående imamer. Sedan spreds hadithlitteraturen i alla dess former och skepnader, innefattande Musnad-verk, Sahih-verk, Sunan-verk, Mustadrak-verk, Mustakhraj-verk, följt av Jawami-verk och andra typer av hadithböcker och terminologiverk av olika slag och rang. Samtliga utgjorde senare kärnan i hadithvetenskapen, både vad gäller tradering och kritisk granskning.

Det har inte nått oss att någon vetenskap i historien har åtnjutit en sådan kontinuitet i berättarkedjor genom pålitliga, rättfärdiga och noggranna förmedlare som den upphöjda ställning den profetiska sunnan har fått. Samfundets lärda och dess imamer ägnade den enastående omsorg, tills de lyckades skapa ett enormt bibliotek som saknar motstycke i historien. De briljerade i att samla och ordna den profetiska hadithen, en process som började redan under den profetiska kallelsens första dagar. Hundratals hadithböcker har nått oss, och de flesta av dessa böcker innehåller sådant som är autentiskt, gott, svagt och en del som är fabricerat.

Jag sticker inte under stol med att läsning och studier av sunnans böcker och hadither har varit mitt främsta intresse sedan början av mitt intellektuella liv. Ofta fann jag mig själv i ett tillstånd av största glädje och lycka när jag tog mig an den Utvaldes hadither genom studier, verifiering och analys. Det som dock grumlade min glädje och lycka var förekomsten av vissa problematiska hadither som inte harmonierar med den ädla lagens syften. Ofta brukade jag uppmana de lärda och hadithspecialisterna att förära oss en enda bok som mellan sina pärmar samlar de viktigaste och starkaste autentiska profetiska haditherna som en muslim behöver i sin religion och sitt världsliga liv. Detta beror på att den kunskapssökande som letar efter en viss hadith i de olika hadithböckerna ofta finner sig själv inför en enorm mängd hadither som överstiger hundratusen, kring vilka imamernas åsikter går isär gällande graden av autenticitet eller svaghet. Jag frågade mig själv: Hur ska en muslim kunna ta del av den näst viktigaste källan till sin lag bland tiotusentals hadither, vars hav även specialisterna går vilse i...?!

Detta fick mig att på nytt studera de viktigaste kända hadithböckerna, både vad gäller tradering och kritisk granskning. Jag fortsatte min ödmjuka forskning tills jag upptäckte att ett fåtal hadithlärda hade ställt krav på autenticitet i sina böcker och fastställt villkor och kriterier för att acceptera en hadith. De främsta av dessa är de som imam al-Suyuti nämnde i inledningen till sitt verk al-Jami al-Kabir, där han påpekade att deras böcker är «märkta med autenticitet». Denna innebörd bekräftades av min herre och farfar, imamen och hadithlärde Muhammad ibn Jafar al-Kattani, i sin bok al-Risala al-Mustatrafa fi Bayan Mashhur Kutub al-Sunna al-Musharrafa, där han sade: «Bland dem finns böcker vars författare har förpliktat sig till autenticitet i dem.» Dessa imamer offrade det dyrbaraste de ägde av tid, pengar och ansträngning för att säkerställa riktigheten i varje detalj som rörde profeten ﷺ. De flesta hadithimamer har enats om att dela in den profetiska hadithen i tre huvudtyper:

Den autentiska, den goda och den svaga. Här följer detaljerna:

För det första: Den autentiska hadithen (al-Sahih) är den som har berättats av en rättfärdig och noggrann person från en likasinnad hela vägen till dess slutpunkt, och den är indelad i tre kategorier:

Den mutawatir-hadithen: Det är den som har berättats av en så stor grupp från en annan stor grupp att det är omöjligt att de skulle ha enats om en lögn.

Den mashhur-hadithen: Det är den som har berättats av minst tre tillförlitliga berättare.

Ahad-hadithen: Det är den autentiska hadith som har berättats av endast en tillförlitlig person.

För det andra: Den hasan-hadith (goda hadithen). Det är den som uppfyller de lägsta kraven för acceptans.

För det tredje: Den daif-hadith (svaga hadithen). Det är den som inte uppfyller något av kraven för acceptans, och den är indelad i många kategorier.

Vad gäller de gudomliga haditherna (al-ahadith al-qudsiyya), så är det de hadither som Sändebudet ﷺ återger från Skaparen, Må Han upphöjas och förhärligas. Dessa hadither är som andra profetiska hadither; bland dem finns de autentiska, de goda, de svaga och vissa som är fabrikationer.

I ljuset av dessa omfattande hadith-studier fokuserade jag i min första bok, Safwat al-Ahadith al-Nabawiyya (De mest utvalda profetiska haditherna), på de hadither som ett antal av de främsta imamerna inom autentisk hadith har enats om är korrekta. När en hadith är stämplad med att ha verifierats av flera imamer inom autentisk hadith, trots deras olika tankesätt, platser och tidsepoker, innebär det att var och en av dem har ansträngt sig till det yttersta för att säkerställa att den verkligen härrör från det ädla Sändebudet ﷺ. Detta ger en intellektuell, geografisk och historisk dimension åt dess dokumentation. Följaktligen höjer detta haditherna i Safwat al-Ahadith till en nivå av absolut visshet gällande deras tillskrivning till det ädla Sändebudet ﷺ, då det är omöjligt att de alla skulle enas om ett fel, vara efterlåtna eller att något falskt skulle ha smugits in hos dem alla samtidigt. När vi till exempel vet att den ädla hadithen: «Handla, ty var och en får det underlättat för sig som han skapades för», har återgivits av fler än tio av de främsta imamerna inom autentisk hadith, driver detta oss till att med säkerhet slå fast att den tillhör de mest autentiska av de autentiska.

Därför menar jag att vår tillit till en hadiths autenticitet ökar i takt med antalet hadithimamer som har förmedlat den i sina samlingar av autentiska traditioner. Detta resulterade i detta magnifika urval av hadither, vars autenticitet har bekräftats av ett flertal imamer inom den autentiska traditionen. Det rör sig om cirka fyratusen hadither som täcker den ärorika sharians olika grenar, från troslära, tillbedjan, transaktioner och straffrätt till etik, moral, förvaltning och annat. Samtliga av dessa står i överensstämmelse med den ädla Koranen, sharians syften och grundprinciper, samt fastställd vetenskaplig fakta.

Jag har i denna bok anfört imamernas beteckningar utifrån deras kronologiska ordning, och här följer de viktigaste förkortningarna som jag har valt för hadithimamerna, må Allah vara nöjd med dem, och som de flesta hadithlärda är eniga om:

(Kh) för al-Bukhari, (M) för Muslim, (Q) för det som de båda är eniga om, (D) för Abu Dawud, (T) för al-Tirmidhi, (N) för al-Nasa'i, (H) för Ibn Majah, (De fyra) för dessa fyra, (De tre) för dem utom Ibn Majah, (Hm) för Ahmad ibn Hanbal i hans Musnad, (Am) för tilläggen av hans son Abd Allah, (K) för al-Hakim i hans Mustadrak, (Hb) för Ibn Hibban i hans Sahih, (Khz) för Ibn Khuzayma i hans Sahih, (Tb), (Ts), (Tss) för al-Tabarani i al-Kabir, al-Awsat och al-Saghir, (S) för Sa'id ibn Mansur i hans Sunan, (Khd) för al-Bukhari i al-Adab al-Mufrad, (Tkh) för al-Bukhari i al-Tarikh, (D) för al-Diya al-Maqdisi i al-Mukhtara, (Fi) för al-Shafi'i i hans Musnad, (Sh) för Ibn Abi Shayba i al-Musannaf, (Ab) för Abd al-Razzaq i al-Jami' och al-Musannaf, (A) för Abu Ya'la i hans Musnad, (Qt) för al-Daraqutni i al-Sunan och al-Afrad, (Fr) för al-Daylami i al-Firdaws, (Hl) för Abu Nu'aym i al-Hilya, (Hb, Hq) för al-Bayhaqi i Shu'ab al-Iman, al-Sunan, al-Ma'rifa, Dala'il al-Nubuwwa samt al-Asma wa al-Sifat, (Ad) för Ibn Adi i al-Kamil, (Aq) för al-Uqayli i al-Du'afa, (Kht) för al-Khatib i al-Jami' och al-Tarikh, (Mi) för al-Darimi i hans Sunan, (T) för al-Tayalisi i hans Musnad, (Kr) för Ibn Asakir i hans Tarikh, (Bz) för al-Bazzar i hans Sunan.

Jag har valt ut dessa hadithernas mästerverk från min bok Safwat al-Ahadith al-Nabawiyya al-Shareefa och gett dem titeln De omfattande profetiska uttalandena. De utgör kärnan av urvalet och höjdpunkten av de hadither som bekräftar den ädle Profetens ﷺ storhet, hans visdom, kunskap, universalitet, saktmod och mod, samt hans kamp mot förtryck och förtryckare och hans befästande av sanningen och tillintetgörande av lögnen, för att de ska tjäna som en ledstjärna för våra barn och för hela samfundet.

Jag hoppas innerligt till Allah att jag genom detta har presenterat ett storslaget arbete för den storslagna islam i allmänhet och för den ärorika profetiska sunnan i synnerhet; ett arbete som, om Allah vill, bidrar till att ena muslimerna och föra islam, med dess eviga andlighet, närmare hjärtan och sinnen hos bildade och rättsinniga tänkare i hela världen. Allah talar sanning och Han vägleder till den rätta vägen. Prisad vare Allah som har sagt: «Och över varje kunnig finns en som vet mer.» Må Allahs frid, barmhärtighet och välsignelser vara med er.

Professor dr. Abd al-Qadir al-Makki al-Kattani
Rådgivare och professor i ingenjörsvetenskap och högre islamiska studier

Sade ﷺ: «Må Allah välsigna den som hör något från oss och återger det såsom han hört det; det händer att den som det berättas för förstår det bättre än den som hörde det.»