Tro på de uppenbarade böckerna

En muslim tror på alla böcker som Gud uppenbarade för sina profeter, såsom skrifterna till Abraham och Mose, Davids Zabur, och Jesu evangelium. Denna tro är en integrerad del av hans trosbekännelse, eftersom den erkänner att Gud är källan till vägledning och sanning som han talade till mänskligheten genom sina successiva himmelska budskap, vilket sår i den troendes hjärta en vördnad för alla profeter som förmedlade dessa budskap till människorna.

Koranen är den överlägsna och avgörande boken i förhållande till föregående himmelska böcker; den är vågskålen med vilken vi prövar de texter som finns i vår hand idag. Allt i dessa böcker som överensstämmer med Koranen tror vi är sant och gäller fortfarande; det som motsäger eller strider mot den, är vi säkra på har utsatts för förändringar och förvanskningar genom tiderna och representerar inte Guds ursprungliga ord som det uppenbarades.

Koranen kom som en bekräftelse av de föregående budskapen och som en korrigering av de förvanskningar som drabbat dem; den innehåller till och med glädjebud om profeten Muhammad ﷺ i Torah och Evangeliet. Denna bekräftelse visar på enhet i den gudomliga källan och gör Koranen till den slutgiltiga och betrodda referensen som bevarar för mänskligheten vad Gud avsåg i de tidigare uppenbarelserna.

Kärnan i tron på dessa böcker ligger i att överlämna sig åt att de är vägledning och ljus. Och även om vi tror att förändringar har inträffat i tidigare skrifter, förkastar vi dem inte; vi håller fast vid det som Koranen berättar för oss om kärnan i deras bud och värderingar som Gud bevarat i Sin bok. Därigenom förblir muslimen ansluten till kedjan av välsignade profeter, vördnadsfull inför alla Guds budskap och håller Koranen som en livsvägledning.

يؤمن المسلم بجميع الكتب التي أنزلها الله على أنبيائه، كصحف إبراهيم وموسى، وزبور داود، وإنجيل عيسى عليه السلام. هذا الإيمان جزء لا يتجزأ من عقيدته، حيث يقر بأن الله هو مصدر الهداية والحق الذي خاطب به البشرية عبر رسالاته السماوية المتتالية، مما يغرس في نفس المؤمن احترام جميع الأنبياء الذين بلغوا هذه الرسالات للناس.

يعد القرآن الكريم المهيمن والحاكم على ما سبقه من الكتب السماوية؛ فهو الميزان الذي نزن به ما بين أيدينا اليوم من نصوص. فكل ما وافق القرآن من أخبار تلك الكتب نؤمن بصحته وبقائه، أما ما خالفه أو تناقض معه، فنوقن بأنه تعرض للتحريف والتبديل على مر العصور، ولا يمثل كلام الله الأصلي كما نزل.

لقد جاء القرآن الكريم مصدقاً لما قبله من رسالات مع تصحيح ما لحق بها من تحريف، بل وجاء بالبشارة بالنبي محمد ﷺ في التوراة والإنجيل. إن هذا التصديق يبين وحدة المصدر الإلهي، ويجعل من القرآن المرجع النهائي والأمين الذي يحفظ للبشرية حقيقة ما أراده الله في تلك الرسالات المنزلة سابقاً.

إن جوهر الإيمان بهذه الكتب يكمن في التسليم بأنها هدى ونور. ومع إيماننا بوقوع التحريف في الكتب السابقة، لا نتجاهلها، بل نتمسك بما أخبرنا القرآن عن جوهر أحكامها وقيمها التي خلدها الله في كتابه. وبذلك، يظل المسلم موصولاً بسلسلة النبوات المباركة، محترماً لرسالات الله جميعاً، ومتمسكاً بالقرآن كمنهج حياة.